Filmen ”Fitna” vållar upprörda känslor

Stor uppståndelse har blossat upp om den holländske politikern Geert Wilders film ”Fitna”. Filmen, som är minst sagt kontroversiell, togs på fredagskvällen bort från sajten Live Leak där den tidigare legat ute efter att hot mot sajtens personal mottagits. ”Fitna” cirkulerar nu trots stängningen på nätet, även med engelskspråkig version utöver originalet på nederländska. Den framställer islam som en religion styrd av våld, död, hat och maktövertagande. Verser ur Koranen varvas med klipp från terrordåd, hotfulla tal och tidningsrubriker. Inledningstexten överdriver inte när den varnar för ”väldigt chockerande bilder”.
När ett verk vållar såhär mycket känslor och angriper en världsreligionerna så hårt, kan man räkna med att folk protesterar. Det är dock extremt viktigt att bena ut en skiljelinje i diskussionen om filmen. Filmens innehåll och dess legitimitet som verk får inte förväxlas. Oavsett hur provocerande och smaklös den kan tyckas vara, är den som alla verk skyddad av yttrandefriheten (förutsatt att den inte bryter mot någon av undantagslagarna). Våld eller hot om våld får inte på något sett ses som acceptabelt, bara för att en åsikt anses vara förkastlig. Gert Wilders invandrarfientlighet och islamofobi ska bemötas med andra medel. ”Fitna” lär definitivt skapa en het debatt. Låt oss bara hoppas att vi får slippa se våld och hot så att de spänningar filmen skapat mellan grupper inte leder till en spiral av destruktivitet.

”Omstridd islamfilm stoppad efter ett dygn”, DN.se

Robert

Regeringen vill underlätta arbetskraftsinvandring

Regeringen har tillsammans med miljöpartiet kommit överrens om ett paket reformer om arbetskraftsinvandring. Paketet innehåller bl. a förslag om att en person från icke EU-land som erbjudits anställning i Sverige skall kunna få uppehålls- och arbetstillstånd. Dessutom föreslås att arbetsgivaren ska få bedöma situationen istället för Arbetsförmedlingen som idag. Man kan undra varför dessa föreslag inte genomförts för länge sen. Arbetskraftsinvandring har nämligen flera fördelar.

Moralisk betydelse: Människor ska inte hindras från att försörja sig själv och leva i det land de själva behagar.
Att arbete finns i ”begränsad mängd” är en myt. Frédéric Bastiat slog definitivt hål på den myten redan på 1800-talet med sin bok ”Det man ser och det man inte ser”. Invandrarna tar inte våra jobb. Ju fler som jobbar ju mer resurser frigörs till annat.
Arbetsinvandrare försörjer sig själva. De lever inte på samhällsstöd och skapar ingen ström av nya bidragstagare.
Arbetskraft behövs då 40-talisterna går i pension. Fenomenet kallas något tveksamt ”jätteproppen Orvar” eller ”köttberget”.
Vi behöver ett öppnare EU. Vi ska inte bara ta hänsyn till andra EU-länder, EU har mycket att vinna på öppenhet även mot andra länder. Vidare ska arbetsgivare och arbetstagare kunna komma överrens utan att behöva gå via Arbetsmyndigheter och handläggningar.

Intressanta, aktuella artiklar:
”Vi lättar på reglerna för arbetskraftsinvandringen”, DN
”Oppositionen: ‘Hänsynslöst och ologiskt’”, DN
”Arbetsmarknaden splittrad om arbetskraftsinvandring”, DN

Robert

Bra tänkt, fel metod

I dagens DN kan man läsa att socialdemokraterna vill införa ett ekonomiskt stöd till egna företagare som samtidigt är anställda på en annan arbetsplats. Alla avsikter att underlätta för företagande och entreprenörskap är bra nyheter, inte minst om förslagen kommer från röda partier. Företagandets betydelser behöver spridas, och man kan ju hoppas att socialdemokraterna fortsätter att arbeta fram lösningar för att öka företagandet och dess förutsättningar. Däremot är jag skeptisk deras föreslagna metod. Sossarna är alltför benägna att ta till bidrag när något ska genomföras. Därmed får statsbudgeten ytterligare en utgift, som ska täckas av något. Förväntas de stöttade företagen på sikt betala sitt eget stöd via skattesedeln? Det är inte helt orimligt att tänka sig då företag är berikande och gynnar ekonomin i stort. Men är det statens uppgift att villkorslöst spekulera med befolkningens pengar på småföretagande? Ytterst tveksamt säger jag. Dessutom är ju företagens skattetryck och regelverk alltför omfattande. Sänk skatten, sänk företagens avgifter, gallra i regelboken och trimma de offentliga verksamheterna så kommer företagandet som ett brev på posten. Det är såklart mycket besvärligare, men det är det bästa alternativet och det kommer visa sig att bidragsivern är onödig. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) verkar vara inne på samma spår enligt en anknytande artikel (trots rubriken).

Robert

Ida Gabrielsson och konspirationen

Just nu har Vänsterpartiets ungdomsförbund Ung Vänster kongress. Själva kallar de den för ”motståndkongressen”, eftersom de ska ”bygga en motståndsrörelse mot högerregeringen”. Vid kongressens öppnande höll förbundets ordförande Ida Gabrielsson ett tal som finns i sin helthel på Ung Vänsters hemsida. Detta tal är så fullt med tomma ord, klichéer och uppviglingsretorik att man häpnar. Gabrielsson säger/skriver bland annat:

Vi ser en oerhört avpolitiserad samhällsdebatt, där verkliga konfliktlinjer suddas ut och där falska konstrueras och hamras in. Konsensus har länge varit honnörsordet i det politiska landskapet, och den som sticker ut och påpekar att nedskärningarna och privatiseringarna – den nyliberala ekonomiska politiken – knappast är en naturlag, avfärdas och bespottas.

Detta utdrag är oerhört intressant, och jag ska därför granska det närmare.
Det råder inga som helst tvivel, med tanke på Gabrielssons ideologi, om att de ”verkliga konflikter” Gabrielsson syftar på är konflikter mellan samhällsklasserna. Hon tycker att dessa klasskonflikter har suddats ut och ersatts av falska. Vilka de nya konflikterna är framgår inte särskilt tydligt, och det kan bero på att de enda som målar upp konflikter är Gabrielssons egen falang. Marknadsliberalismen må ställa företag mot varandra, men detta endast i en kamp om att erbjuda bästa möjliga vara eller tjänst till bästa möjliga pris. I övrigt bygger den på frivillighet och avtal mellan parter i samförstånd. Frivillighet är inget för socialister, som vill styra folks liv ända in i vardagsrummet. Samhället ska styras enligt deras mall, där incitament till egna initiativ inte är att tänka på.
Hursomhelst håller Ida Gabrielsson fast vid att klasskonflikterna suddas ut av någon eller några. Diffusa uttryck är en röd tråd genom hela talet, där vanligt folk i allmänhet och vänstern i synnerhet utmålas som offer för en konspiration. En konspiration där ingen tycker som dem och har som mål att förtrycka dem. Att förneka denna konspiration vore att erkänna sig själv hjärntvättad av den. Så går i alla fall resonemanget. Att faktiskt ha en annan syn på samhällets organisation är att vara förtryckare, verkar det som. Ung Vänster har uppenbara problem att finna respekt i andras åsikter och att dessa också ska få uttryckas. Ung Vänster kräver att de själva ska sätta dagordningen i all diskussion. Men vill man ha ett samhälle som är detaljstyrt av en centraliserad makt är det kanske inte så enkelt att tänka sig en saklig samhällsdebatt som inte ligger under denna kontrollmakts vingar.

Talet finns i sin helhet som pdf här.

Robert

Rätt inställning!

Efter att ha vistats på annan ort några dagar och därmed haft begränsad datortillgång, gjorde jag idag ett besök på Dagens Nyheters nätupplaga. Där hittar jag en debattartikel av Stefan Carlsson, vd för Apoteket AB och Eva Fernvall, direktör. I artikeln, som har rubriken ”Bra för våra kunder att monopolet upphör” (publicerad 15 mars) skriver de:

Apoteket AB är övertygat om att ett slopande av monopolet skapar bättre tillgänglighet, sortiment och service. Vi kommer att få fler apotek och möjligheter att handla utvalda receptfria produkter i dagligvaruhandeln. Det låter kanske märkligt att det kommer från oss – men vi är övertygade om att när vi får konkurrens så kommer servicen och tillgängligheten för den enskilde medborgaren avsevärt förbättras.

Det var skönt att höra. Nu är tiden förbi då Apoteket kunde ta sin position för given. Nya aktörer kommer hela tiden lansera nya förbättringar och testa nya grepp. Apoteket måste då hålla jämna steg eller tappa mark. Den 9 januari 2009 släpps konkurrensen fri (även om Apoteket AB fortfarande kommer driva apotek i statlig regi). Det blir inte bara startskottet på en helt ny läkemedelsmarknad, det blir dessutom den första dagen då vuxna människor får ökat förtroende och blir lite myndigare.

Robert

Ohly i bottenplacering

DN/Synovates undersökning om förtroendet för partiledarna visar att Reinfeldt och Sahlin slåss om topplaceringen. Inte helt oväntat kanske. Intressant dock att se Lars Ohly på sista plats. Endast 18 procent av väljarna, alltså mindre än var femte, säger sig ha ”stort” eller ”mycket stort” förtroende för vänsterledaren. Sifos februarimätning visade att Vänsterpartiet fått 5,5 % av rösterna om det varit val, vilket är en minskning med 0,5 procentenheter. Är vänsterpartiet på glidbana ut ur Riksdagen? Ohly är förvisso ideologiskt konsekvent och står stabilt på sitt tankegods, det kan jag inte förneka. Omvänt anser jag att de borgerliga alltför ofta vacklar från sina ideologier, vilket jag troligtvis kommer få anledning att återkomma till. Men vad kan det då bero på att Vänsterpartiet och Ohly är snett ute? Kan det vara så att vänsterns radikala krav inte stämmer överens med samhällssituationen? Att vård och omsorg borde organiseras om, effektiviseras och ges möjlighet till mångfald istället för att villkorslöst förses med än mer resurser vilket både minskar förtroendet för de styrande och lägger en kvävande hand på fungerande och expansiva verksamheter? Det kommer att bli en mycket intressant resa för Vänsterpartiet fram till nästa val. Jag bjuder dem på två ledord som kommer att minska fallet: förnyelse, nutidsanpassning.

Robert

Är slagverk och kiss samhällsnytta?

Häromdagen kunde man läsa i DN Kultur att Kulturrådet beslutat att det finansiella stödet till slagverksensemblen Kroumata kommer att upphöra i augusti i år. Beslutet känns naturligtvis ledsamt för ensemblen och de som uppskattar deras verksamhet. Ur ett mer långsiktigt samhällsperspektiv anser jag det däremot välkommet att kulturverksamheter tvingas finna ekonomiska lösningar som inte bygger på bidrag från staten.
Kultur har måhända en roll att fylla i samhället, men vi måste ställa oss frågan om denna samhällsnytta verkligen kräver att resurser tas från nödvändiga samhällsfunktioner och att arbetande skattebetalande människor ska betala för vad ett fåtal godtyckligt bedömer vara ”riktig” kultur. När en verksamhet som inte självklart ligger i samhällets kärnuppdrag ska tilldelas pengar uppstår en vansklig situation. Det kräver då en bedömning, som lätt blir godtycklig. Syftar den till att ”främja mångfald, jämställdhet och kvalitet”, som Kulturrådets bidrag ska göra (deras egen formulering)?. På sikt bör branschen vänja sig vid annan försörjning än villkorslösa bidrag från människor runtom i Sverige som helt saknar intresse. Bidrag till evenemang som gagnar värden beslutade uppifrån. Att de som utnyttjar och vill ha verksamheten också får vara beredda att vara med och finansiera är ett bättre synsätt. Så kanske svenska folket kan slippa arbeta för att någon ska kunna kissa på scen.

Länk till DNs artikel:

”Kulturrådet säger nej till Kroumata” DN Kultur 2008-03-12

Robert

Slagord eller jämställdhet på riktigt?

Det är bekymmersamt att jämställdhet ofta framstår som en idé från vänster. Framförallt eftersom de förslag vänstern kommer med snarare försämrar kvinnornas plats i samhället. Man klamrar sig fast vid en stor offentlig sektor där majoriteten av de anställda är kvinnor och arbetar för låg lön med tuffa och slitsamma arbetsuppgifter. De kvinnodominerade yrkena är de mest lågavlönade, säger man. Visst är det sant att yrkena inom vården och omsorgen är tuffa, slitsamma och underbetalda. Det måste ändras. Men man gör dessa kvinnor en björntjänst om man sedan kräver förbud mot privata arbetsgivare inom vården och omsorgen. Möjligheten att byta till en arbetsgivare som betalar mer och erbjuder bättre villkor går förlorad. Likaså möjligheten till nya inslag i vården från människor som vill driva igenom nya idéer och nya arbetssätt. Kvinnorna hålls kvar på sin arbetsplats och de villkor som dikteras av den enda arbetsgivaren, där de ansvariga finns inbakade i en grå labyrint av byråkrati och hela tiden hänvisar uppåt.

 

När de väl är hemma ska deras resonerande samförstånd med mannen ersättas av regler som bestämts av någon som tycker att det gynnar dem. Vill de göra annorlunda har de fel, tycks det. Om kvinnan är kompetent eller inte verkar heller inte relevant. Styrelseplatser och positioner tilldelas kvinnor för att det måste vara så. Rättvisa och jämställdhet ska byggas på andras beslut, med pekpinnar och regler.

Det finns en annan väg att gå. Den vägen går via kvinnornas egna förmåga. För kapacitet till att åstadkomma har de, tro aldrig annat. Om kvinnorna istället får visa vad de kan, tillåts göra karriär, ta plats, tjäna pengar och kan arbeta där de trivs bäst är vi en bra bit på den vägen. Om de kan byta arbetsplats till en bättre betald och med bättre villkor ska inget hindra dem. Vill själva driva en verksamhet ska de inte ges sämre villkor bara för att de vill driva en vårdavdelning på det sätt de tror på. Att uppmuntra privata aktörer i vården och omsorgen är en bra början. Om man låter dem få visa sin kompetens och förmåga istället för att räkna antalet styrelsestolar de besitter, kommer det snabbt visa sig vilken enorm resurs de är för samhället, och hur mycket bättre de kan få det. Då kan vi närma oss riktig jämställdhet och inte bara ett tomt slagord.

Robert