På DN.se kan vi idag läsa att ungas privatekonomi blir allt sämre och fler ärenden hamnar hos kronofogden som nu tillsammans med Konsumentverket kräver att krafttag måste tas. Bland annat vill de att ansvaret skall samlas hos en enda myndighet och att privatekonomi som ämne skall införas på skolschemat.
I min vetskap finns redan denna utbildning på högstadienivå i ämnet hemkunskap som skall lära ut privatekonomi, så var i alla fall fallet på min högstadieskola. Jag håller istället med Maria Croft som anser att det största ansvaret måste läggas på föräldrarna. Det är inte bara unga som idag har problem med sin ekonomi, vilket flera säsonger av programmet Lyxfällan indikerar. Svenskar idag köper allt mer på kredit och tar allt fler smålån för att kunna köpa prylar, med höga räntor och månadslöner som inte räcker till som följd. De vuxnas inställning till lån och krediter speglas sedan i de ungas.
Det är inte bara de unga som behöver ”räddas”, det är även föräldrarna som måste få en sundrare inställning till privatekonomi. Sedan når vi förståss frågan om staten skall bestämma hur vi sköter vår privatakeonomi. Det är lätt att driva åt Realismen idag när medierna får svenska folket att framstå som inkapabla att ta eget ansvar. Men varför skall vi behöva ta eget ansvar när vi har en curling-stat som styr upp så fort någon tar ett snedsteg. På det sättet slipper vi för all framtid ta ansvar för oss själva.
Johan
Jag är inte säker på att vi har någon curling-stat. Det är nog den uppfattningen man har om man har ett fast jobb och betalar skatt.
För de unga som slussas runt mellan projektanställningar vikariat och korta extrajobb utan anställningstrygghet upplever nog inte att man blir bortskämd. Man kan inte bo där man vill om man inte får jobb. Då kan man inte skaffa familj och man får inte ihop ”livspusslet”. Kommer man från en fattig familj så tvingas man skuldsätta sig.
För studenter som blivit färdiga har man plockat bort välfärden helt och hållet då man i många fall inte ens har rätt till kommunalt ekonomiskt bistånd.
Johan:
Helt rätt – den enskildes ansvar tas oftast inte upp i Sverige, det är nämligen lite fult att ställa krav. Bättre att låta det stora, goda offentliga ta hand om oss. Det behövs en ändring på kravställande och den enskildes ansvar om vårt samhälle skall kunna överleva.
Alex:
Det har vi visst det, i många delar. Dina uttalanden visar ju på just detta: ”Man kan inte bo där man vill om man inte får jobb” – det är självklart! Mänskligenheten har i alla tider flyttat dit man kan försörja sig och sina – oavsett om man bedrev jakt+samling, jordbruk eller ”vanligt” jobb. Det går tydligen bra att flytta överallt (inklusive Australien och USA), ta studielån osv för att plugga, men när man ska jobba ska man inte behöva flytta från föräldrarnas riktnummerområde.
”Kommer man från en fattig familj så tvingas man skuldsätta sig.” Jo, men inte när vi pratar om konsumtionslån och dyra krediter på platt-TVs och bilar. Då får man rätta munnen efter maten…