På DN.se idag kan vi läsa att ett sovande spädbarn träffades av en gatusten som någon kastat in genom fönstret mitt i natten. Ett par tonårspojkar hade setts springa från platsen. Hur uppkommer en sådan formiddabel tanke, att kasta en sten in genom ett fönster där man inte har en aning om vad som kan träffas av denna? Det hela är för mig ofattbart.
Dock väcker händelsen även andra frgåeställningar som hos vem ligger ansvaret, föräldrarna till de misstänkta ungdomarna, hos samhället? Jag ser tre syndabockar:
-
Individen; tanken formades från första början i huvudet på en av tonårspojkarna och personen som hittade på idén kunde tydligen inte skilja på rätt och fel samtidigt som hans vänner tydligen inte heller kunde det eftersom de inte stoppade honom.
-
Föräldrarna; pojkarnas föräldrar har här misslyckats i mer än en uppgift. Dels har pojkarna inte fått någon riktig uppfostran i vad som är rätt och fel. Dessutom vet föräldrar bättre än att låta uttråkade ungdommar driva runt på nätterna utomhus vilket har lett till andra händelser som skotten i Rödeby, nerbrända skolor, dödsmisshandel med mera.
-
Samhället; bär också en form av skuld. Det måste finnas fler aktiviteter för dagens unga så vi slipper lösdrivande gäng som i tristess förorsakar liknande förseleser. Dessutom behövs fler föräldrar som patrulerar om nätterna för att hålla koll på vad våra unga håller på med, pappor på stan och nattvandrare beundrar jag varmt. Sist men inte minst borde skolan på något sett bättre förmedla etik och moral, logiskt tänkande och förnuftet. Att tänka innan man handlar är precis lika viktigt som att tänka innan man talar.
Lyckligtvis slutade denna händelsen inte i ett dödsfall som i Rödeby men upprepade händelser bör få upp våra ögon. De unga idag är en försummad del i samhället där fritidsgårdar stängs ned och de vuxna är frånvarande.
