Just nu har Vänsterpartiets ungdomsförbund Ung Vänster kongress. Själva kallar de den för ”motståndkongressen”, eftersom de ska ”bygga en motståndsrörelse mot högerregeringen”. Vid kongressens öppnande höll förbundets ordförande Ida Gabrielsson ett tal som finns i sin helthel på Ung Vänsters hemsida. Detta tal är så fullt med tomma ord, klichéer och uppviglingsretorik att man häpnar. Gabrielsson säger/skriver bland annat:
Vi ser en oerhört avpolitiserad samhällsdebatt, där verkliga konfliktlinjer suddas ut och där falska konstrueras och hamras in. Konsensus har länge varit honnörsordet i det politiska landskapet, och den som sticker ut och påpekar att nedskärningarna och privatiseringarna – den nyliberala ekonomiska politiken – knappast är en naturlag, avfärdas och bespottas.
Detta utdrag är oerhört intressant, och jag ska därför granska det närmare.
Det råder inga som helst tvivel, med tanke på Gabrielssons ideologi, om att de ”verkliga konflikter” Gabrielsson syftar på är konflikter mellan samhällsklasserna. Hon tycker att dessa klasskonflikter har suddats ut och ersatts av falska. Vilka de nya konflikterna är framgår inte särskilt tydligt, och det kan bero på att de enda som målar upp konflikter är Gabrielssons egen falang. Marknadsliberalismen må ställa företag mot varandra, men detta endast i en kamp om att erbjuda bästa möjliga vara eller tjänst till bästa möjliga pris. I övrigt bygger den på frivillighet och avtal mellan parter i samförstånd. Frivillighet är inget för socialister, som vill styra folks liv ända in i vardagsrummet. Samhället ska styras enligt deras mall, där incitament till egna initiativ inte är att tänka på.
Hursomhelst håller Ida Gabrielsson fast vid att klasskonflikterna suddas ut av någon eller några. Diffusa uttryck är en röd tråd genom hela talet, där vanligt folk i allmänhet och vänstern i synnerhet utmålas som offer för en konspiration. En konspiration där ingen tycker som dem och har som mål att förtrycka dem. Att förneka denna konspiration vore att erkänna sig själv hjärntvättad av den. Så går i alla fall resonemanget. Att faktiskt ha en annan syn på samhällets organisation är att vara förtryckare, verkar det som. Ung Vänster har uppenbara problem att finna respekt i andras åsikter och att dessa också ska få uttryckas. Ung Vänster kräver att de själva ska sätta dagordningen i all diskussion. Men vill man ha ett samhälle som är detaljstyrt av en centraliserad makt är det kanske inte så enkelt att tänka sig en saklig samhällsdebatt som inte ligger under denna kontrollmakts vingar.
Talet finns i sin helhet som pdf här.
Robert
Oj, vart i talet hittar du alla de saker du påstår att Ida tycker?
Men för att bara titta på det citatet du tagit kan man väl säga följande:
Håller du inte med om att samhällsdebatten blir mer och mer avpolitiserad? Alla borgarna låter likadannt, och moderaterna låter som sossarna, och sossarna som moderaterna.
När vi pratar ekonomisk politik finns det en väg att gå, och den vägen ska inte diskuteras, trots att mycket av politiken i grund och botten handlar om ekonomi.
Och nog har alliansen tryckt på konflikter som ur en vänstersynpunkt är ointressanta, som tillexempel konflikten mellan de som arbetar och de som “går på birag”.
Kort sagt kan man säga att du lägger massa ord i munnen på Ida.
Vart säger hon te.x att hon kräver att vänstern själva ska sätta dagordningen i all diskussion? Baserar du det på följande
“Därför vill vi ha en trimmad organisation, ett förbund som förmår sätta dagordningen…”
Jag menar, varenda politisk organisation måste väl ändå ha som mål att de ska förmå att sätta dagordningen. Inget konstigt med det.
Och hon pratar inte om någon konspiration. Bara den självklarhet att högern också gör vad de kan för att sätta dagordnignen, och det faktum att högern i dagsläget är bättre på det.
Vänstern är en döende elefant som redan står och svajar på svaga ben på elefantkyrkogården…:-D
Hej Pelle!
Jag tolkar talet som jag upplever det. Alla diffusa formuleringar ger ganska gott utrymme till tolkningar. Om Gabrielsson menar några andra konfliktlinjer än de hon anser finnas mellan samhällsklasserna hade hon behövt uttrycka det tydligare, det är dessa konflikter som präglar socialismens tankevärld. Den tolkningen känns inte särskilt vågad.
Vidare kan jag också tycka att partierna liknar varandra mer och mer. Men att folk blir bespottade känner jag inte igen utan upplever snarare som en formulering Gabrielsson valt för att utmåla ett martyrskap, ”alla är mot oss”.
”…den vägen ska inte diskuteras…”
Folk diskuterar precis vad de vill. Både du och jag får uttrycka vad vi tycker, det är väl därför vi sitter på bloggar?
Jag anser inte att alliansen skapat konflikter mellan de som arbetar och de som ”går gå bidrag”. Det är vänstern som ständigt vill måla upp konflikter, för att deras politik fungerar så. Detta var en delpoäng med mitt inlägg.
Så var det konspirations- och dagordningsfrågan också. Gabrielsson skriver inte uttryckligen att det finns en konspiration riktad mot dem, också detta är min tolkning av den uppviglande attityden och tonen genom hela talet som präglas av ”vi mot dom”-mentalitet, där ”dom” upplevs vara någon sorts ljusskygg högermaffia. Inte bara i debatten, utan i hela samhället. ”De” vill ont och kan beskyllas för allting. Gabrielsson verkar inte riktigt kunna acceptera att det finns de som ser fördelar i en mer marknadsmässig service. Visst vill alla politiska organisationer ta plats i debatten, men det är inte detsamma som att se motståndarna som bespottande lögnare och illegitima mörkermän. Det är ett osunt förhållningssätt.
Robert