Idag på Aftonbladet.se kan vi läsa att Radiotjänst i Kiruna planerar att utöka den omdebatterade TV-licensen till dator (kopplad till internet) samt mobil då dessa medium kan användas för att se TV (innom kort för datorn då SVT planerar att publicera sitt material på internet). Detta har förargat en mängd människor som har valt bort sin TV för att slippa TV-licensen.
Först och främst verkar kunskaperna om TV-licensen vara dåliga hos den svenska befolkningen. Av de klagosånger man kan läsa runt om i diverse bloggar samt forum beskylls SVT som den största boven i dramat. TV-licensen är som man förstår av namnet en licens för att få inneha en TV-mottagare. Denna licens har även sträckt sig sen tidigare till datorer med så kallat TV-kort.
Det nya är alltså att man dels kan se på TV i sin mobil och att TV skall kunnas som det heter “streamas” på internet. Jag anser det som rätt att en licens skall betalas för dessa medium, i alla fall som den nuvarande TV-licensen är utformad.
Då når vi den egentliga frågan; är TV-licensen ett föråldrat system som borde ersättas med en ny lösning? Jag har sett flera förslag till nya alternativ och en beskattning är antagligen den bästa lösningen då SVT som betaltjänst skulle köra kanalen i botten. För trots det många säger behöver vi SVT och även om en mängd människor inte just nu inser dess värde kommer de förr eller senare göra det.
Om nu licensen kommer ändras till en beskattning kommer vi till ytterligare en fråga. Om svenska folket inte längre skall få betala en licens för att de äger en TV-mottagare, varför skall då studenterna vara tvingade att betala en slags licens för att få studera så kallad kåravgift.
Johan
Sorry men ditt resonemang fungerar inte.
Vi har idag nämligen tekniska möjligheter att kontrollera att den som vill se på TV har betalat sin tv-licens. Det är mycket enkelt att implementera en lösning som kräver inloggning för mobil- och webb-tv.
Med den lösning som nu föreslagits, måste i princip alla betala tv-licens. Detta då de innehar utrustning som är fullständigt vital för att klara sitt arbete och för att kommunicera med sin omvärld. Liksom för att deltaga i den demokratiska processen. Det innebär att det i realiteten blir en skatt.
Frågan då blir; är det rätt att sätta utgifter för lekprogram, schlagerfestivaler och tv-sända gudstjänster (för endast en trosinriktning märk väl) på samma moraliska “dela solidariskt”-nivå som vård, skola och omsorg? Jag tycker inte det, inte på långa vägar.
Min poäng är; Medium med TV-mottagare/TV-funktion = licens
Om inte denna enkla ekvation skulle gälla skall där inte finnas en licens. Min huvudpoäng var dock att licensen på grund av de nya medierna har blivit förlegad där av skatteförslaget.
Vad det gäller skattekostnad för public service. Det är förvisso sant att lekprogram, gudstjänster (om då bara för en trosinriktning) samt schlagerfestivalen inte är av samma vikt som vård och skola. Jag står dock fast vid att bland annat oberoende nyhetssändningar, barnprogram utan reklam riktat till barn, kvalitativa dokumentärer samt annan samhällsnyttig information väger mycket tungt.