I en artikel på de svenska nynazisternas nättidning Den Svenske framlägger Rickard Ekman information om förintelsen med avsikten att skapa tvivel hos läsaren angående Förintelsen. Ekman skriver om Benny Grünfeld som är ”ökänd” för att resa runt i landet och berätta för skolungdomar om sina upplevelser, eller ”påstådda” sådana som det står i artikeln. För enligt Ekman sprider Grünfeld lögner och osanningar för att ‘indoktrinera’ Sveriges ungdomar som tydligen saknar tillräckliga ”baskunskaper” om ”judendom” och ”judisk historia”.
Några av dessa lögner som Grünfeld skall ha spridit är enligt Ekman bland annat att tyskarna gjorde tvål av judar vilken Grünfeldt skall ha tvingats använda. Grünfeld skall även ha sagt att han sett hur judar skall ha bränts levande, att deras kläder var gjorda av hår från judar och att tyska pedofiler våldtog judiska pojkar. Ekman beskriver hur myten om tvålen inte längre erkänns av förintelsehistoriker och att det inte finns några bevis för att övergrepp av pedofiler skulle ha ägt rum.
Om dessa angrepp på Grünfled, som deporterades till Auschwitz från Rumänien som tonåring 1944 och därefter som överlevare bosatte sig i Sverige, är sanna är det förståss beklagligt. Myten om tvålen som Grünfeld enligt Ekman skall ha berättat på sitt senaste skolbesök (när får vi inte veta) är idag en av förintelse förnekarnas främsta så kallade bevis för att förintelsen aldrig skall ha ägt rum. För förintelseförnekarna är varje lös teori som motbevisas en triumf som skall bevisa att förintelsen inte ägt rum, ett slags ”falsus in uno, falsus in omnibus” eller ”falskt i en sak, falskt i allt”*. Myten om tvålen har aldrig varit ett seriöst historiskt bevis för att själva förintelsen av Europas judar skall ha ägt rum, det finns andra bevis som är mycket starkare.
Ett av de starkare bevisen för att förintelsen har ägt rum är förståss dess överlevare. Det är svårt att motbevisa en levande persons existens men det är vad förintelseförnekarna försöker göra, bland annat genom påhopp som Ekmans artikel. Det finns tustenals redogörelser från överlevanden och andra vittnen om förintelsen som ligger till stor grund för det man idag vet om händelsen. Dock har självklart inte allt dessa vittnen sagt tagits på orden utan man letar efter delar ur dem som stämmer överrens med varandra. Om inte detta stämde skulle aldrig vittnen vara ett accebtabelt bevis i en polisutredning.
Till viss del har Ekman rätt i slutet av sin artikel, baskunskaper är viktigt. Dock talar Ekman och jag inte om samma baskunskaper. Ekman talar om baskunksper i ”judendom” och ”judisk historia”, vad han egentigen menar är utbildning i de gamla fördommarna mot judarna som lömska, lögnaktiga och giriga. Med dessa lögner inbankade i huvudet skulle varje person gå på Ekmans försök att se de som överlevde förintelsen samt andra vittnen som lögnaktiga samt att de av sin så kallade judiska girighet drivs till att hålla igång en judisk konspiration att dra ekonomisk nytta av förintelsen. Istället har de flesta svenska ungdomar mot vad Ekman säger mycket goda baskunskaper och kan därför se till vad som är sant emot falskt.
Johan
*Bruchfeld, Stéphane. 2006. Förnekandet av Förintelsen – Nynazistisk historieförfalskning efter Auschwitz. SKMA.
