Sprängpunkt

Stor uppståndelse har blossat upp om den holländske politikern Geert Wilders film ”Fitna”. Filmen, som är minst sagt kontroversiell, togs på fredagskvällen bort från sajten Live Leak där den tidigare legat ute efter att hot mot sajtens personal mottagits. ”Fitna” cirkulerar nu trots stängningen på nätet, även med engelskspråkig version utöver originalet på nederländska. Den framställer islam som en religion styrd av våld, död, hat och maktövertagande. Verser ur Koranen varvas med klipp från terrordåd, hotfulla tal och tidningsrubriker. Inledningstexten överdriver inte när den varnar för ”väldigt chockerande bilder”.
När ett verk vållar såhär mycket känslor och angriper en världsreligionerna så hårt, kan man räkna med att folk protesterar. Det är dock extremt viktigt att bena ut en skiljelinje i diskussionen om filmen. Filmens innehåll och dess legitimitet som verk får inte förväxlas. Oavsett hur provocerande och smaklös den kan tyckas vara, är den som alla verk skyddad av yttrandefriheten (förutsatt att den inte bryter mot någon av undantagslagarna). Våld eller hot om våld får inte på något sett ses som acceptabelt, bara för att en åsikt anses vara förkastlig. Gert Wilders invandrarfientlighet och islamofobi ska bemötas med andra medel. ”Fitna” lär definitivt skapa en het debatt. Låt oss bara hoppas att vi får slippa se våld och hot så att de spänningar filmen skapat mellan grupper inte leder till en spiral av destruktivitet.

”Omstridd islamfilm stoppad efter ett dygn”, DN.se

Robert

Just nu pågår protester i Argentina vilket har lett till matbrist i storstäderna. Det är de Argentinska bönderna som protesterar mot höjda export skatter till upp emot 45% på bland annat sojabönor, nötkött samt vete. Bönderna har nu blockerat Argentinska hamnar och vägar i två veckor vilket resultera i tomma varuhyllor. Den Argentinska presidenten Cristina Fernandez motiverar höjningen av skatterna med att de höga globala priserna på jordbruksprodukterna bara gynnar bönderna och inte resten av det Argentinska folket.

 Vilken kanon misstag Fernandez gör. Att höja export avgifterna kommer absoult inte gynna det Argentinska samhället, tvärt om. Istället kommer bönderna nu avskräckas att producera och sälja lika mycket. Den simpla matematikern lägger ihop ett och ett, mindre produktion och högre omkostander kommer leda till nedskärningar i form av arbete. Dessutom kommer exporten minska och man är åter tillbaka på ruta ett. Med andra ord, de höjda skatterna kommer leda till högre arbetslöshet samt t o m sämre skatteintäckter från export.

 Om Fernandez vill ha mer klirr i statens kistor borde hon istället se över andra alternativ istället för att bestraffa bönderna och skapa nya utgifter.

 Johan

Regeringen har tillsammans med miljöpartiet kommit överrens om ett paket reformer om arbetskraftsinvandring. Paketet innehåller bl. a förslag om att en person från icke EU-land som erbjudits anställning i Sverige skall kunna få uppehålls- och arbetstillstånd. Dessutom föreslås att arbetsgivaren ska få bedöma situationen istället för Arbetsförmedlingen som idag. Man kan undra varför dessa föreslag inte genomförts för länge sen. Arbetskraftsinvandring har nämligen flera fördelar.

Moralisk betydelse: Människor ska inte hindras från att försörja sig själv och leva i det land de själva behagar.
Att arbete finns i ”begränsad mängd” är en myt. Frédéric Bastiat slog definitivt hål på den myten redan på 1800-talet med sin bok ”Det man ser och det man inte ser”. Invandrarna tar inte våra jobb. Ju fler som jobbar ju mer resurser frigörs till annat.
Arbetsinvandrare försörjer sig själva. De lever inte på samhällsstöd och skapar ingen ström av nya bidragstagare.
Arbetskraft behövs då 40-talisterna går i pension. Fenomenet kallas något tveksamt ”jätteproppen Orvar” eller ”köttberget”.
Vi behöver ett öppnare EU. Vi ska inte bara ta hänsyn till andra EU-länder, EU har mycket att vinna på öppenhet även mot andra länder. Vidare ska arbetsgivare och arbetstagare kunna komma överrens utan att behöva gå via Arbetsmyndigheter och handläggningar.

Intressanta, aktuella artiklar:
“Vi lättar på reglerna för arbetskraftsinvandringen”, DN
“Oppositionen: ‘Hänsynslöst och ologiskt’”, DN
“Arbetsmarknaden splittrad om arbetskraftsinvandring”, DN

Robert

I dagens DN kan man läsa att socialdemokraterna vill införa ett ekonomiskt stöd till egna företagare som samtidigt är anställda på en annan arbetsplats. Alla avsikter att underlätta för företagande och entreprenörskap är bra nyheter, inte minst om förslagen kommer från röda partier. Företagandets betydelser behöver spridas, och man kan ju hoppas att socialdemokraterna fortsätter att arbeta fram lösningar för att öka företagandet och dess förutsättningar. Däremot är jag skeptisk deras föreslagna metod. Sossarna är alltför benägna att ta till bidrag när något ska genomföras. Därmed får statsbudgeten ytterligare en utgift, som ska täckas av något. Förväntas de stöttade företagen på sikt betala sitt eget stöd via skattesedeln? Det är inte helt orimligt att tänka sig då företag är berikande och gynnar ekonomin i stort. Men är det statens uppgift att villkorslöst spekulera med befolkningens pengar på småföretagande? Ytterst tveksamt säger jag. Dessutom är ju företagens skattetryck och regelverk alltför omfattande. Sänk skatten, sänk företagens avgifter, gallra i regelboken och trimma de offentliga verksamheterna så kommer företagandet som ett brev på posten. Det är såklart mycket besvärligare, men det är det bästa alternativet och det kommer visa sig att bidragsivern är onödig. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) verkar vara inne på samma spår enligt en anknytande artikel (trots rubriken).

Robert

Dollarn står lägre än den gjort på 15 år kan vi läsa på DN.se vilket lockar resenärer i mängder. Shopping är en av de magneter som drar svenskarna till USA då priserna på speciellt teknikprylar samt USA-producerade varor ligger mycket lägre än i Sverige. Men även om kostnaderna i USA är låga har allting ett pris.

Det är ingen nyhet för svenskarna att flyg är en stor bov i miljöförstöringen när det gäller utsläpp av koldioxid. Så när dollarn nu är låg uppmanas svenskarna att ta jumbojätten över Atlanten för lite billig shopping i tex New York, en ganska dyr färd miljömässigt sett.

 Man kan inte äta kakan och samtidigt behålla den är ett gammalt men ack så sant uttryck. Så när nu familjen ställer etanolbilen på Arlanda för en shoppingtur utöver det vanliga istället för den årliga resan till Ullared stoppas miljömedvetenheten i garderoben.

Jag vill förståss inte hindra de som vill ta chansen att åka iväg och uppleva ett annat land som man tidigare inte ens kunnat överväga. Däremot bör man, om man nu vill ta den chansen, tänka igenom sin resa i förväg för att göra det bästa av den. För om Svensson tar en tripp till Wallmart på andra sidan Atlanten är det helt enkelt inte värt det.

 Johan

På DN.se idag kan vi läsa att ett sovande spädbarn träffades av en gatusten som någon kastat in genom fönstret mitt i natten. Ett par tonårspojkar hade setts springa från platsen. Hur uppkommer en sådan formiddabel tanke, att kasta en sten in genom ett fönster där man inte har en aning om vad som kan träffas av denna? Det hela är för mig ofattbart.

Dock väcker händelsen även andra frgåeställningar som hos vem ligger ansvaret, föräldrarna till de misstänkta ungdomarna, hos samhället? Jag ser tre syndabockar:

1. Individen; tanken formades från första början i huvudet på en av tonårspojkarna och personen som hittade på idén kunde tydligen inte skilja på rätt och fel samtidigt som hans vänner tydligen inte heller kunde det eftersom de inte stoppade honom.
2. Föräldrarna; pojkarnas föräldrar har här misslyckats i mer än en uppgift. Dels har pojkarna inte fått någon riktig uppfostran i vad som är rätt och fel. Dessutom vet föräldrar bättre än att låta uttråkade ungdommar driva runt på nätterna utomhus vilket har lett till andra händelser som skotten i Rödeby, nerbrända skolor, dödsmisshandel med mera.
3. Samhället; bär också en form av skuld. Det måste finnas fler aktiviteter för dagens unga så vi slipper lösdrivande gäng som i tristess förorsakar liknande förseleser. Dessutom behövs fler föräldrar som patrulerar om nätterna för att hålla koll på vad våra unga håller på med, pappor på stan och nattvandrare beundrar jag varmt. Sist men inte minst borde skolan på något sett bättre förmedla etik och moral, logiskt tänkande och förnuftet. Att tänka innan man handlar är precis lika viktigt som att tänka innan man talar.

Lyckligtvis slutade denna händelsen inte i ett dödsfall som i Rödeby men upprepade händelser bör få upp våra ögon. De unga idag är en försummad del i samhället där fritidsgårdar stängs ned och de vuxna är frånvarande.

Just nu har Vänsterpartiets ungdomsförbund Ung Vänster kongress. Själva kallar de den för ”motståndkongressen”, eftersom de ska ”bygga en motståndsrörelse mot högerregeringen”. Vid kongressens öppnande höll förbundets ordförande Ida Gabrielsson ett tal som finns i sin helthel på Ung Vänsters hemsida. Detta tal är så fullt med tomma ord, klichéer och uppviglingsretorik att man häpnar. Gabrielsson säger/skriver bland annat:

Vi ser en oerhört avpolitiserad samhällsdebatt, där verkliga konfliktlinjer suddas ut och där falska konstrueras och hamras in. Konsensus har länge varit honnörsordet i det politiska landskapet, och den som sticker ut och påpekar att nedskärningarna och privatiseringarna - den nyliberala ekonomiska politiken - knappast är en naturlag, avfärdas och bespottas.

Detta utdrag är oerhört intressant, och jag ska därför granska det närmare.
Det råder inga som helst tvivel, med tanke på Gabrielssons ideologi, om att de ”verkliga konflikter” Gabrielsson syftar på är konflikter mellan samhällsklasserna. Hon tycker att dessa klasskonflikter har suddats ut och ersatts av falska. Vilka de nya konflikterna är framgår inte särskilt tydligt, och det kan bero på att de enda som målar upp konflikter är Gabrielssons egen falang. Marknadsliberalismen må ställa företag mot varandra, men detta endast i en kamp om att erbjuda bästa möjliga vara eller tjänst till bästa möjliga pris. I övrigt bygger den på frivillighet och avtal mellan parter i samförstånd. Frivillighet är inget för socialister, som vill styra folks liv ända in i vardagsrummet. Samhället ska styras enligt deras mall, där incitament till egna initiativ inte är att tänka på.
Hursomhelst håller Ida Gabrielsson fast vid att klasskonflikterna suddas ut av någon eller några. Diffusa uttryck är en röd tråd genom hela talet, där vanligt folk i allmänhet och vänstern i synnerhet utmålas som offer för en konspiration. En konspiration där ingen tycker som dem och har som mål att förtrycka dem. Att förneka denna konspiration vore att erkänna sig själv hjärntvättad av den. Så går i alla fall resonemanget. Att faktiskt ha en annan syn på samhällets organisation är att vara förtryckare, verkar det som. Ung Vänster har uppenbara problem att finna respekt i andras åsikter och att dessa också ska få uttryckas. Ung Vänster kräver att de själva ska sätta dagordningen i all diskussion. Men vill man ha ett samhälle som är detaljstyrt av en centraliserad makt är det kanske inte så enkelt att tänka sig en saklig samhällsdebatt som inte ligger under denna kontrollmakts vingar.

Talet finns i sin helhet som pdf här.

Robert

Idag på Aftonbladet.se kan vi läsa att Radiotjänst i Kiruna planerar att utöka den omdebatterade TV-licensen till dator (kopplad till internet) samt mobil då dessa medium kan användas för att se TV (innom kort för datorn då SVT planerar att publicera sitt material på internet). Detta har förargat en mängd människor som har valt bort sin TV för att slippa TV-licensen.

Först och främst verkar kunskaperna om TV-licensen vara dåliga hos den svenska befolkningen. Av de klagosånger man kan läsa runt om i diverse bloggar samt forum beskylls SVT som den största boven i dramat. TV-licensen är som man förstår av namnet en licens för att få inneha en TV-mottagare. Denna licens har även sträckt sig sen tidigare till datorer med så kallat TV-kort.

Det nya är alltså att man dels kan se på TV i sin mobil och att TV skall kunnas som det heter “streamas” på internet. Jag anser det som rätt att en licens skall betalas för dessa medium, i alla fall som den nuvarande TV-licensen är utformad.

Då når vi den egentliga frågan; är TV-licensen ett föråldrat system som borde ersättas med en ny lösning? Jag har sett flera förslag till nya alternativ och en beskattning är antagligen den bästa lösningen då SVT som betaltjänst skulle köra kanalen i botten. För trots det många säger behöver vi SVT och även om en mängd människor inte just nu inser dess värde kommer de förr eller senare göra det.

Om nu licensen kommer ändras till en beskattning kommer vi till ytterligare en fråga. Om svenska folket inte längre skall få betala en licens för att de äger en TV-mottagare, varför skall då studenterna vara tvingade att betala en slags licens för att få studera så kallad kåravgift.

 Johan

Efter att ha vistats på annan ort några dagar och därmed haft begränsad datortillgång, gjorde jag idag ett besök på Dagens Nyheters nätupplaga. Där hittar jag en debattartikel av Stefan Carlsson, vd för Apoteket AB och Eva Fernvall, direktör. I artikeln, som har rubriken “Bra för våra kunder att monopolet upphör” (publicerad 15 mars) skriver de:

Apoteket AB är övertygat om att ett slopande av monopolet skapar bättre tillgänglighet, sortiment och service. Vi kommer att få fler apotek och möjligheter att handla utvalda receptfria produkter i dagligvaruhandeln. Det låter kanske märkligt att det kommer från oss - men vi är övertygade om att när vi får konkurrens så kommer servicen och tillgängligheten för den enskilde medborgaren avsevärt förbättras.

Det var skönt att höra. Nu är tiden förbi då Apoteket kunde ta sin position för given. Nya aktörer kommer hela tiden lansera nya förbättringar och testa nya grepp. Apoteket måste då hålla jämna steg eller tappa mark. Den 9 januari 2009 släpps konkurrensen fri (även om Apoteket AB fortfarande kommer driva apotek i statlig regi). Det blir inte bara startskottet på en helt ny läkemedelsmarknad, det blir dessutom den första dagen då vuxna människor får ökat förtroende och blir lite myndigare.

Robert

I en artikel på de svenska nynazisternas nättidning Den Svenske framlägger Rickard Ekman information om förintelsen med avsikten att skapa tvivel hos läsaren angående Förintelsen. Ekman skriver om Benny Grünfeld som är “ökänd” för att resa runt i landet och berätta för skolungdomar om sina upplevelser, eller “påstådda” sådana som det står i artikeln. För enligt Ekman sprider Grünfeld lögner och osanningar för att ‘indoktrinera’ Sveriges ungdomar som tydligen saknar tillräckliga “baskunskaper” om “judendom” och “judisk historia”.

 Några av dessa lögner som Grünfeld skall ha spridit är enligt Ekman bland annat att tyskarna gjorde tvål av judar vilken Grünfeldt skall ha tvingats använda. Grünfeld skall även ha sagt att han sett hur judar skall ha bränts levande, att deras kläder var gjorda av hår från judar och att tyska pedofiler våldtog judiska pojkar. Ekman beskriver hur myten om tvålen inte längre erkänns av förintelsehistoriker och att det inte finns några bevis för att övergrepp av pedofiler skulle ha ägt rum.

 Om dessa angrepp på Grünfled, som deporterades till Auschwitz från Rumänien som tonåring 1944 och därefter som överlevare bosatte sig i Sverige, är sanna är det förståss beklagligt. Myten om tvålen som Grünfeld enligt Ekman skall ha berättat på sitt senaste skolbesök (när får vi inte veta) är idag en av förintelse förnekarnas främsta så kallade bevis för att förintelsen aldrig skall ha ägt rum. För förintelseförnekarna är varje lös teori som motbevisas en triumf som skall bevisa att förintelsen inte ägt rum, ett slags “falsus in uno, falsus in omnibus” eller “falskt i en sak, falskt i allt”*. Myten om tvålen har aldrig varit ett seriöst historiskt bevis för att själva förintelsen av Europas judar skall ha ägt rum, det finns andra bevis som är mycket starkare.

Ett av de starkare bevisen för att förintelsen har ägt rum är förståss dess överlevare. Det är svårt att motbevisa en levande persons existens men det är vad förintelseförnekarna försöker göra, bland annat genom påhopp som Ekmans artikel. Det finns tustenals redogörelser från överlevanden och andra vittnen om förintelsen som ligger till stor grund för det man idag vet om händelsen. Dock har självklart inte allt dessa vittnen sagt tagits på orden utan man letar efter delar ur dem som stämmer överrens med varandra. Om inte detta stämde skulle aldrig vittnen vara ett accebtabelt bevis i en polisutredning.

Till viss del har Ekman rätt i slutet av sin artikel, baskunskaper är viktigt. Dock talar Ekman och jag inte om samma baskunskaper. Ekman talar om baskunksper i “judendom” och “judisk historia”, vad han egentigen menar är utbildning i de gamla fördommarna mot judarna som lömska, lögnaktiga och giriga. Med dessa lögner inbankade i huvudet skulle varje person gå på Ekmans försök att se de som överlevde förintelsen samt andra vittnen som lögnaktiga samt att de av sin så kallade judiska girighet drivs till att hålla igång en judisk konspiration att dra ekonomisk nytta av förintelsen. Istället har de flesta svenska ungdomar mot vad Ekman säger mycket goda baskunskaper och kan därför se till vad som är sant emot falskt.

 Johan

*Bruchfeld, Stéphane. 2006. Förnekandet av Förintelsen - Nynazistisk historieförfalskning efter Auschwitz. SKMA.